Varma hälsningar på Alla omsorgspersoners dag

I Sveriges officiella kalender står det ”Mors dag” denna söndag i maj. I min egen kalender står det "Alla omsorgspersoners dag", liksom det också gör en söndag i november. Det är två dagar om året då jag vill fira genom att uttrycka kärlek och respekt för alla good enough vuxna som, oavsett vilken genetisk, social, juridisk koppling vi har till barn, ger dem omsorg i vått och torrt.

Barns familjer ser så olika ut. Mitt eget barn har två föräldrar, två aktiva och viktiga faddrar och dessutom några extravuxna som är engagerade i hens liv. Jag är så tacksam och ödmjuk inför att mitt barn har många omsorgspersoner omkring sig och jag vill fira oss allihop idag!

Lika viktigt för mig är att den här dagen ska rymma kärlek och respekt för alla barn som växer upp utan en enda good enough omsorgsperson, som är hänvisade till att ta hand om sig själva. Det går att bli människa på det sättet också. Och känna lycka. Dagar som kallas Mors och Fars dag (eller för den delen Alla omsorgspersoners dag) kan vara smärtsamma dagar. Många budskap i offentligheten påminner dig om det du saknar och som andra tycks se som självklara resurser. Idag vill jag fira den enorma kraft som finns hos många maskrosbarn och jag vill tänka på hur jag kan bidra till att samhället tar ett större ansvar för att alla barn ska få fara väl genom livet. Jag vill också ge rum för den sorg som kan finnas hos (både små och nu stora) barn som inte farit väl genom barndomen.

Jag vill att den här dagen också ska rymma kärlek och respekt för alla er som en gång haft en omsorgsperson som ni knutit an till och sedan förlorat, tidigt eller sent i livet. Liksom för er som haft omsorg om ett barn som ni älskat och förlorat, ett litet eller vuxet barn. Sådana plötsliga (eller ibland förutsägbara) förluster som allas våra liv kan komma att ställa oss inför – genom sjukdom, krig, flykt, brott, olyckor, död, genom samhällets ingripanden eller på andra sätt. Jag önskar att alla ni som bär på smärtsamma förluster får rum för och -om ni så önskar- gemenskap kring er sorg den här dagen.

Att sörja och att fira verkar vara två sidor av livet som är intimt förbundna med varandra. Min erfarenhet är att det går att göra både och samtidigt. Jag vill att dagen ska rymma även sorgen hos er som ofrivilligt lever utan barn. Kärlek och respekt till alla er som kämpar för att få bli föräldrar, jag är ödmjuk inför de existentiella utmaningar ni hanterar. Jag tänker alldeles särskilt på er som kämpar med svagare -eller helt utan- stöd från samhället. Könsidentitet, relationsstatus, ålder, funktionsförutsättningar, bostadsort och andra faktorer kan innebära avgörande skillnader i om ett önskat föräldraskap erkänns eller underkänns av samhället.

Till sist – kärlek och respekt till alla er som är frivilligt barnlösa. Jag är ödmjuk inför de utmaningar som ni på olika sätt hanterar när era livsval ifrågasätts i offentliga och privata sammanhang.

Varma hälsningar på Alla omsorgspersoners dag! Vi som är vuxna i en värld fylld av barn kan, om vi vill, välja våra ord och handlingar utifrån insikten om att ansvaret för barn är något som alla har möjlighet att dela. Alltid. Om vi vill så kan vi använda Alla omsorgspersoners dag för att påminna oss själva och varandra om det.

Kommentera
Kommentera detta, eller andra blogg-inlägg på vår Facebooksida
 

Skribent

Gunilla Edemo

frilansar som dramaturg, utbildare och skribent. Är förälder till en treåring, tillsammans med sin partner Louise. Engagerad i communitybyggande och lokalpolitik - både i förorten till Stockholm där de bor och i den Östgötska bygd där de delar fritidshus och sommarliv med fler regnbågsfamiljer.

Dela