Bloggserie: Pinsamt Sverige – Del 3, Debbie och Anna

I vår bloggserie om föräldrapar som båda räknas som juridiska föräldrar i våra grannländer, men inte i Sverige är det idag dags för Debbies och Annas berättelse.

Debbie och Anna träffades 2012 då Debbie, som är brittisk medborgare, besökte Malmö i sin husbil. Sex veckor senare hade de förlovat sig och 2014 gifte de sig, i Malmö. Redan när de träffades första gången hade de pratat om barn, men bestämde sig för att avvakta med att försöka bli gravida tills de gift sig.

Beskriv hur er process kring att bilda familj sett ut

Från början vände vi oss till Reproduktionsmedicinskt centrum (RMC) i Malmö för att ställa oss i kö till assisterad befruktning med hjälp av en donator och IVF-behandling. Där fick vi dock nej på grund av Debbies ålder, trots att det var Anna som skulle vara gravid. Den övre åldersgränsen för partnern vid offentligt finansierad assisterad befruktning är 56 år och Debbie var vid den här tiden 59 år.

Vi vände oss därför till Storkkliniken i Köpenhamn. Processen startade i juni 2014. Det var en lång, dyr och krävande process med flera inseminationsförsök, hormonstimulering och 3 IVF-behandlingar. Efter 2 år, fyllda av emotionell stress, föddes till slut Holly, i juli 2016.

Eftersom Debbie är från Storbritannien fick Holly dubbelt medborgarskap. Hon har därmed två pass och är som brittisk medborgare juridiskt erkänd som Debbies barn i Storbritannien, och har därmed rätt att ärva Debbie även då hon kommit till genom IVF-behandling i Danmark och är född i Sverige. I Sverige registrerades istället bara Anna som juridisk förälder och vårdnadshavare.

Vi bor alla tre i Malmö, men Debbie har fortfarande en bostad i Storbritannien och är därför skriven där. Så snart bostaden är såld kommer Debbie ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.

Eftersom vår situation ser ut som den gör har vi varit tvungna att söka juridisk rådgivning i både Storbritannien och Sverige. Skatteverket vägrade att registrera Debbie som juridisk förälder med hänvisning till föräldrabalken, som har anor från 1949! Det enda sättet som Debbie kan registreras som Hollys juridiska förälder i Sverige är att hon närståendeadopterar Holly, något Debbie inte kan göra då hon inte är folkbokförd i Sverige.

På vilket sätt ställer detta till det för er, dvs vad ser ni för risker med att Debbie inte erkänns som vårdnadshavare i Sverige och att hon inte heller kan genomföra en närståendeadoption innan hon är folkbokförd här? 

Om något skulle hända med Anna skulle det få allvarliga konsekvenser för familjen. Framför allt för att vårdnaden om Holly i så fall skulle behöva avgöras i domstol. Frågor kring arvsrätten kopplat till gemensam egendom i Sverige skulle också bli mer komplicerad än om vi båda var juridiska vårdnadshavare.

Vad är era känslor inför detta?

Föreställ er hur chockade vi var när Anna i kontakten med familjerätten kring faderskapsutredningen ombads svara på om hon hade haft sex med en man under den period Holly blev till! Vi var mållösa! Vi fick också höra att gifta heterosexuella par inte ens kallas till familjerätten för faderskapsutredning och våra ogifta vänner som var nyblivna föräldrar berättade att de, i motsats till oss, inte fått frågan om de hade haft sex med någon annan. Även om Holly blivit till på klinik i Sverige hade vi ändå varit tvungna att delta i ett möte för att svara på samma frågor. Debbie är praktiserande kristen och under vigselceremonin lovade vi att vara varandra trogna livet ut. I mötet med familjerätten ombads alltså Anna, att inför Debbie, svara på om hon begått äktenskapsbrott. En fråga vi upplevde som oerhört förolämpande, både rent personligt men också som en förolämpning av Debbies tro och vad vi lovat varandra. Att som lesbiskt par bli tillfrågade om Anna haft sex med en man är ju att få sin sexuella läggning ifrågasatt.

Vi ställer oss frågande till varför Debbie ska behöva adoptera sin egen dotter när hon är erkänd som hennes mamma och vårdnadshavare i Storbritannien och andra länder. Det blir ju en minst sagt konstig ologisk twist att samma lagar och regler som syftar till att skapa rättslig trygghet kring ett barn gör att vår dotter får en klart otryggare situation rent juridiskt. Att inte erkännas som Hollys förälder och vårdnadshavare kommer sannolikt ställa till en hel del bekymmer framöver.

Vi har nu anmält den familjerätt vi varit i kontakt med till både Malmö Stad och Diskrimineringsombudsmannen. Vi har också, med stöd från jurister från Malmö mot diskriminering, överklagat Skatteverkets beslut att inte erkänna Debbie som juridisk förälder till Förvaltningsrätten. Därifrån väntar vi fortfarande på besked. Hela den här situationen har gjort oss mycket arga och frustrerade över de lagar och myndigheter som upprätthåller detta system och ska försöka göra allt vi kan för att få till en förändring och en mer modern familjelagstiftning.

 

Läs resterande delar i bloggserien här

Läs del 1 (länk) i bloggserien om Kristrún och Inga som flyttat från Island till Sverige och fått beskedet att här räknas endast Inga som förälder till deras gemensamma barn.

del 2 (länk) reder juristen Kerstin Burman ut vad det betyder att Kristrúns och Ingas fall nu kan komma att tas upp av Kammarrätten.

del 4 (länk) följer vi Anja, som bor i London med sin partner Kristine och deras gemensamma son Luka. För att räknas som vårdnadshavare i Sverige skulle Anja behöva närståendeadoptera Luka, en process hon inte kan inleda då hon inte är folkbokförd här.

 

Kommentera
Kommentera detta, eller andra blogg-inlägg på vår Facebooksida
 

Skribenter

Debbie och Anna Burston

bor i Malmö tillsammans med dottern Holly. Debbie som är brittisk medborgare har fortfarande en bostad i Storbritannien och är därför skriven där. I Storbritannien räknas båda som juridiska föräldrar och Holly har dubbelt medborgaskap. För att räknas som juridisk förälder även i Sverige behöver Debbie närståendeadoptera Holly, eftersom Holly kommit till på klinik i Danmark. En process paret inte kunnat starta då Debbie ännu inte är folkbokförd i Sverige.

Dela