Närståendeadoption – ifrågasätt felaktigheter!

Katarina Nyström har skrivit en uppsats där hon granskat hur samkönade närståendeadoptioner går till. Vi som jobbar med hbtqfamiljer.se blev nyfikna på resultatet och hörde därför av oss till Katarina för att ställa lite frågor.

Du har skrivit en uppsats där du granskat hur samkönade närståendeadoptioner går till, varför valde du att skriva en uppsats om det?

Jag lever själv i en samkönad relation och har alltid haft ett stort engagemang för hbtq-frågor. När vi själva började planera att skaffa barn började jag intressera mig mer för just frågan om närståendeadoption och den märkliga och utsatta situation en är i som hbtq-förälder som måste adoptera sitt eget barn. När jag läste på upptäckte jag att det saknas riktlinjer för vad socialsekreterarna ska granska när de bedömer om en är lämplig som förälder, vilket innebär att det blir upp till varje socialsekreterares egna normer och värderingar att bedöma detta. Därför bestämde jag mig för att studera hur de gör dessa bedömningar, vilka kriterier de väljer att titta på och varför, och därmed hur staten kontrollerar och villkorar samkönades föräldraskap.

Hur har du gått till väga när du har gjort din studie?

Under våren 2016 intervjuade jag åtta socialsekreterare som arbetar med närståendeadoption bland juridiskt samkönade par. Sex av dem arbetar på olika stadsdelsförvaltningar i Stockholms stad och övriga två i närliggande kommuner inom Stockholms län. Intervjuerna kretsade framförallt kring hur själva adoptionsutredningen görs, vilka kriterier som socialsekreterarna väljer att granska och bedöma och varför de anser att dessa kriterier är viktiga för att avgöra om en förälder anses lämplig. Jag ställde även frågor om hur socialsekreterarna såg på avsaknaden av allmänna riktlinjer och ifall de önskade mer riktlinjer och reglering i sitt arbete. Det här materialet har jag sedan analyserat med hjälp av en diskursanalytisk metod (vilket innebär att en tittar på hur vi talar om och förstår olika fenomen) med fokus på queerteori, familjeteori samt teorier om statlig makt och styrning.

Berätta vad du har kommit fram till i din studie?

För det första märkte jag att en avgörande faktor för hur socialsekreteraren utformar sin utredning är huruvida socialsekreteraren anser att den sökande föräldern redan är förälder eller om hen blir förälder först i samband med adoptionsbeslutet. De socialsekreterare som endast ser den sökande föräldern som en blivande förälder ser närståendeadoptionsutredningen som föräldraskapande och relationsetablerande. De anser alltså inte att det redan finns någon föräldra-barnrelation utan att det är upp till socialsekreteraren att bestämma om det ska upprättas en sådan relation eller inte. De som hade en sådan utgångspunkt gjorde också en mycket mer omfattande utredning än de socialsekreterare som ansåg att det redan fanns en relation och att deras uppgift endast var att fastställa denna juridiskt. En annan avgörande utgångspunkt var hur socialsekreteraren bedömde vad som kan anses vara barnets bästa, dvs. i barnets intresse. Vad som ansågs vara barnets bästa varierade markant och användes på olika sätt för att motivera att andra och hårdare krav ställdes på samkönade föräldrapar jämfört med olikkönade föräldrapar. Vissa socialsekreterare utredde huruvida det fanns tillräckligt med kvinnliga/manliga förebilder runt barnet för att säkra att barnet skulle få möjlighet att välja ett heterosexuellt liv. Det ansågs också viktigt att den sökande föräldern hade ett nätverk med sin ursprungsfamilj. Det var också vanligt att socialsekreterarna utredde om och hur föräldrarna tänkt berätta för barnet om dess genetiska ursprung och om sitt val av öppen eller anonym donator eftersom det ansågs centralt för barnets välbefinnande. Andra saker som utreddes var hur föräldrarnas relation, ekonomi och hälsa såg ut. Ofta ansågs det viktigt att relationen är monogam, konfliktfri och stabil, att den sökande har fast anställning, att en inte är överviktig, kroniskt sjuk eller har varit sjukskriven tidigare.

För att vara lite krass så kan en säga att en lämplig förälder i en samkönad relation, enligt socialsekreterarnas normer och värderingar, är en person som lever i en monogam relation, som inte har brutit med sin ursprungsfamilj och som har ett stort nätverk av heterosexuella förebilder kring sig och som är frisk och lite lagom rik. Det som är anmärkningsvärt med detta är att ingen av dessa faktorer är sådana som skulle leda till att en heterosexuell förälder skulle bli av med vårdnaden av sitt barn, som exempelvis arbetslöshet, övervikt, dålig ekonomi eller bristande homosexuella förebilder. De krav socialsekreterarna ställer är i min mening diskriminerande och speglar en syn där utgångspunkten är att personer i samkönade relationer är mindre legitima föräldrar än personer i olikkönade relationer och därför måste de leva upp till de här stränga kraven.

Vad förvånade dig mest av det du kommit fram till i studien?

Det som förvånade mig mest var nog de absurda krav som ofta ställs på föräldrar i samkönade relationer. Jag var såklart medveten om att det finns problem, men det chockade mig att socialsekreterarna så tydligt uttryckte heteronormativa ideal och på riktigt var oroliga för att samkönade föräldrars barn inte skulle kunna bli heterosexuella eller förstå att det fanns heterosexuella familjer om de växte upp utan heterosexuella förebilder. Det var också slående hur irrelevanta de kraven som ställdes var för vad som ansågs vara lämpligt föräldraskap, såsom ekonomi, sjukskrivning, övervikt och annat som knappast torde ha något med lämpligt föräldraskap att göra. Det förvånade mig också att det sociala föräldraskapet som ju redan finns mellan barnet och den sökande föräldern var helt irrelevant för de flesta av socialsekreterarna. Att det redan finns en föräldra-barnrelation, oavsett dess juridiska status, hade alltså oftast ingen betydelse vid bedömningen, vilket jag tyckte var förvånande.

Vad vill du säga till de föräldrar som står inför en närståendeadoption?

För det första vill jag förmedla att det är mycket ovanligt att socialtjänsten säger nej till närståendeadoption. Av de socialsekreterare jag pratade med var det endast en som i ett fall hade gett socialnämnden rådet att ge avslag på adoptionsansökan. Så jag hoppas att min forskning inte avskräcker någon från att genomgå en närståendeadoption utan istället kan bidra till att en känner sig stärkt att ifrågasätta felaktiga och kränkande utredningar. Var påläst om dina rättigheter och vad som gäller inför en närståendeadoption, denna hemsida är till exempel ett bra ställe att få information på och även de temakvällar och föreläsningar som RFSL Stockholm anordnar. Du kan också själv läsa Socialstyrelsens riktlinjer för hur utredningarna ska gå till väga. Våga också stå på dig! I flera fall i min studie sammanblandar socialsekreterarna det utredningsförfarande som gäller vid internationell adoption med den betydligt mindre omfattande utredning som ska göras vid en samkönad närståendeadoption – du ska inte behöva genomgå en sådan omfattande utredning som görs inför en internationell adoption. Ifrågasätt utredningen om du misstänker att felaktigheter görs eller du känner dig diskriminerad och ta hjälp av en jurist eller RFSL. Och glöm inte att vi föräldrar i samkönade relationer har de här rättigheterna! Jag vill inte att min forskning ska leda till att föräldrar inte vågar gå in i en närståendeadoptionsprocess utan tvärtom stärka föräldrar att våga säga ifrån och söka hjälp ifall de upplever att utredningen inte går rätt till. Jag vill också understryka att den absoluta majoriteten får sin närståendeadoption godkänd av socialnämnden, som är den instans som yttrar sig till tingsrätten som sedan fattar det slutgiltiga beslutet om närståendeadoption får ske. Men det är viktigt att komma ihåg att en inte ska behöva genomgå en kränkande utredning för att få bifall i nämnden!

Vad skulle du vilja säga till de som är ansvariga på myndighetsnivå/politikernivå?

Framförallt skulle jag vilja understryka behovet av tydliga riktlinjer. Det är inte acceptabelt att det är upp till varje socialsekreterare att efter eget huvud bestämma vad som är lämpligt föräldraskap och att detta bedöms helt olika beroende på vilken socialsekreterare som utreder.  Det grundläggande problemet med dessa utredningar är ju också egentligen att det överhuvudtaget krävs en utredning av personer i samkönade relationer som vill bli juridiska föräldrar till sina barn. Därför skulle jag också vilja efterlysa en diskussion om varför vi ens har det här förfarandet med närståendeadoption och hur en jämlik och icke-diskriminerande lagstiftning skulle kunna se ut med exempelvis en könsneutral föräldraskapspresumtion. Den här frågan har ju utretts flera gånger men ändå har ingenting ännu skett.

Kommentera
Kommentera detta, eller andra blogg-inlägg på vår Facebooksida
 

Skribent

Katarina Nyström

är utredningssociolog och genusvetare och tog våren 2016 sin masterexamen i genusvetenskap vid Stockholms universitet. Hennes masteruppsats Att göra det politiska personligt: En diskursanalys av socialsekreterares bedömningar av lämpligt föräldraskap i samband med juridiskt samkönad närståendeadoption kan du läsa här (länk)

Dela